Hur svensk lag ska anpassas till EU:s avskogningsförordning och hur strategin för biologisk mångfald ska se ut framöver – det är två aktuella frågor där Mellanskog nyligen lämnat in remissvar till Regeringskansliet. Fokus är tydligt: skogsägare behöver rättssäkra och begripliga regelverk som vilar på en förståelse för att alla skogar är olika och att förvaltningen är långsiktig.
Mellanskog bevakar politiken – för medlemmarnas skull
Att verka för goda näringspolitiska villkor för familjeskogsbruket är en av Mellanskogs viktiga uppgifter. Vi arbetar löpande för att säkerställa att familjeskogsbrukets perspektiv finns med när politiska beslut fattas, och vi bevakar politiken både på nationell nivå och inom EU. Det är en av de många nyttor som ingår i ett medlemskap i vår förening.
De två remissvar vi nyligen lämnat rör EU:s nya avskogningsförordning (SOU 2025:17) samt Miljömålsberedningens förslag för Sveriges åtaganden i EU:s strategi för biologisk mångfald och upptag av växthusgaser från markanvändning, LULUCF, (SOU 2025:21).
För Mellanskog är det centralt att framtidens skogspolitik utgår från verkligheten i det svenska familjeskogsbruket – inte från detaljregler som saknar förståelse för skogens komplexitet. Det ska vara möjligt att bruka skog hållbart, med tydliga regler, rimliga krav och respekt för den som äger och vårdar skogen.
Sverige har inget avskogningsproblem – men får ändå nya krav
EU:s avskogningsförordning syftar till att motverka global avskogning, vilket Mellanskog stödjer som ambition. Men vi konstaterar samtidigt att Sverige redan har ett långsiktigt hållbart skogsbruk, stark lagstiftning och återkommande uppföljningar. Avskogning är inte ett problem i Sverige – ändå föreslås omfattande regler som kommer att innebära mer administration och ökade kostnader för svenska skogsägare. Mot denna bakgrund formulerades Mellanskogs synpunkter på utredningen.
Utredningen föreslår straff och sanktionsavgifter som Mellanskog anser är för hårda. Förslaget kommer att påverka många företag och personer, särskilt mindre skogsägare med begränsade resurser, som tidigare inte haft den här typen av krav på sig. Både lagstiftningens begrepp verksamhetsutövare och vad som räknas som relevant produkt eller råvara är mycket breda.
Straffskalan är dessutom mycket sträng, med fängelse upp till åtta år, vilket är en stor skillnad jämfört med exempelvis timmerhandelslagen, som är den lagstiftning som tidigare reglerat delar av dessa frågor. Förslaget gör också tidigare tillåtna eller till och med uppmuntrade åtgärder, som att omvandla skog till betesmark, till brottsliga handlingar. Att belägga dessa åtgärder med hårda straff skapar en orimlig och förvirrande situation för skogsägare.
Det måste vara tydligt vilken svensk lag som ska uppfyllas för att följa regelverken. Det är inte rimligt att verksamhetsutövaren själv ska gissa vad som gäller. Framför allt är det oklart hur artskyddslagstiftningen ska tolkas, vilket skapar osäkerhet för skogsägare.
Mellanskog anser att endast lagar som är tydliga och har en direkt koppling till skogsbruket bör vara tillämpliga. Artskyddsförordningen och miljöprövningsförordningen bör därmed inte betraktas som relevant lagstiftning inom ramen för förordningen. Det är också viktigt att det finns möjlighet att på ett enkelt och begripligt sätt visa att man följer lagen.
Miljömålsberedningen – kritik mot förslaget att staten ska betala för förlängd omloppstid
Miljömålsberedningen presenterade under våren förslag på hur Sverige ska leva upp till åtaganden i EU:s strategi för biologisk mångfald och upptag av växthusgaser från markanvändningssektorn (LULUCF).
Mellanskog avstyrker förslaget om statliga avtal för att förlänga omloppstider i syfte att lagra kol. Åtgärden riskerar att bli dyr, har låg additionalitet och kan till och med motverka klimatnyttan genom minskad tillgång till förnybara råvaror och sänkt tillväxt i skogen. Vi menar att offentliga medel ska användas mer effektivt. Vi är positiva till riktade stöd till produktionshöjande åtgärder som gödsling – en konkret metod för att öka kolinlagring på kort sikt.
Mellanskog lyfter också behovet av att Sverige redovisar ett mer rättvisande skydd av natur. Nuvarande snäva definitioner ger en missvisande bild och riskerar onödiga åtaganden. Fler arealer, exempelvis fjällnära skog, borde inkluderas i rapporteringen.