Vårt samhälle ställer om mot hållbarhet och behovet av skogsprodukter blir allt större. Samtidigt kommer nu ett stort antal förslag till EU-bestämmelser som kraftigt skulle kunna begränsa skogsbruket. I Sverige pågår diskussionen om vilka regler som ska gälla för våra nationellt fridlysta arter, som exempelvis orkidén knärot. Kommer skogen verkligen att räcka till allt? I centrum för debatten står familjeskogsägarna, som äger hälften av den svenska skogen. Den lilla vintergröna orkidén knärot har hamnat i ett något oväntat fokus, inte mist i trakterna av orten Stjärnsund i södra Dalarna där lokala miljögrupper under flera års tid har registrerat tusentals fynd av arten i syfte att stoppa avverkningar. Mellanskogs hållbarhetschef Marie Wickberg menar att en viktig faktor nästan helt har utelämnats i diskussionen; – Familjeskogsägarnas drivkrafter behöver vara i centrum. När en skogsägare får ett förbud mot att avverka för att det finns skyddsvärda arter, som till exempel knärot, så finns i dagsläget ingen rätt till ersättning, vilket kan innebära förlorade intäkter på flera hundra tusen kronor för helt vanliga människor, som kanske skulle ha skogen som en pensionsförsäkring. Om vi vill skydda knäroten så får vi betala för det gemensamt, via våra skattepengar, det kan inte vara skogsägarens ansvar att bära kostnaden. Höga naturvärden på en fastighet är så klart något positivt, menar Marie Wickberg, men med dagens lagstiftning riskerar det att uppfattas som en risk, snarare än en tillgång. – Vi skogsägare ska vara stolta över alla miljövärden vi har på våra fastigheter. De är ofta resultatet av vårt och tidigare generationers skogsbruk. Samtidigt behöver politiken ta sitt ansvar och se till att vi har ett regelverk som dels gör det enkelt att vara skogsägare, dels belönar den som skapar en rik biologisk mångfald. Mellanskog arbetar för att förbättra skogsägarnas näringspolitiska villkor och frågan om nationella fridlysningsbestämmelser är just nu högt upp på agendan, bland annat genom ett rättsfall som ska avgöra om skogsägare ska få dispens från artskyddsförordningen vid fynd av nationellt fridlysta arter. Mellanskog driver ärendet å medlemmarnas vägnar. – Skogsägare tar ett stort miljöansvar, både genom hänsyn vid avverkningar och genom att man avsätter områden frivilligt, utan ersättning. Samtidigt måste det finnas en rimlig balans mellan bevarande och brukande. Vårt samhälle behöver hållbara produkter från skogen, avslutar Marie Wickberg. Mellanskog föreslår, tillsammans med LRF, ett nytt system för frivilligt formellt skydd som bygger på markägarens engagemang. Läs mer här. Samtidigt ställer organisationerna krav på ytterligare förändringar i lagstiftningen som är knuten till artskydd. Förutom frågan om ersättning vid intrång, som just nu avgörs i Högsta domstolen, så behövs nya regler som tydliggör hur nationellt fridlysta arter ska hanteras i relation skogsbruk. Nyhetsarkiv
